fyraprinsar och en koja

En alldeles underbar bild från lillebrors bröllopstripp till Italien. De hann med en hel del på resan, bland annat Nice där den här bilden är tagen. Jag har vissa förhoppningar om att vår Sardinienresa kan bjuda på liknande vyer.

Ibland dyker han upp, den gode brodern. Här är Erik och Jeanette på ett bröllop i Italien. Undrar just när vi ska få gå på lillebrors tillställning...

Vi har inte riktigt hunnit med i svängarna på sistone så Elias fick ha sitt barnkalas i mitten av maj trots att födelsedagen firades i slutet av februari. Det visade sig vara en riktig hit att ha kalaset en härligt somrig dag i stället för mitt i vintern och genast fick mamman konceptet klart för sig. Gustav får flytta sitt kalas från oktober och Elias från februari så kan de fira tillsammans mitt i sommaren. Det är ju ändå samma kompisar som kommer och så slipper vi stöka så mycket. Fiffigt, eller hur!

Vi fick besök av Marie och Emanuel för någon helg sedan. Jättekul! Måns gillade sin kompis skarpt, som synes. Elias börjar bli rutinerad med bäbisar vid det här laget och tog gärna hand om Emanuel.

Måns poserar glatt i sin ettårspresent från Maggie och Arne. Det bär mig emot väldeliga att stava fel på det här viset, men rubriken tappar liksom sin poäng annars...

Helt otippat tappade bilen fästet fullständigt i relativt hög hastighet. Efter ett par varv i båda körriktningarna och över hela vägbanan slutade jag mer eller mindre uppochner i diket. Det var de längsta sekunder jag har upplevt och jag var helt säker på att det var mina sista. Nu slutade det hela tack och lov med hälsan i behåll. Bilen däremot är bara skrot och tyvärr visade det sig att den var halvförsäkrad. Men det är bara pengar och det får vi lösa på något vis. Inte för att jag har gått och blivit religiös, men en liten tankeställare fick jag ändå vad gäller mina tvivel på att det finns någon däruppe...

Nejdå, det är inget sånt på gång. Däremot hittade jag ingen bild på mig själv utan mage. Eller egentligen finns det nästan ingen bild alls på mig eftersom jag får stå bakom kameran när det gäller familjens bilder så sannolikheten att det skulle finnas en helt vanlig bild på mig är kanske inte så stor. Nåja. Jag hade en ganska intressant dag i går vad gäller naturens under, vi bor ju på landet och just igår var det en hel del djur att beskåda i närbild. Som den lilla sorken som passade på att sticka ut nosen precis när jag tittade in i sorkhålet för att lite närmare studera hur det kan se ut därinne. Jag blev inte särskilt långvarig i min närstudie av mushuset men frågan är kanske vem som blev räddast, musen eller jag?

Mus eller sork, förresten. Svårt att veta vad som är vad. Som fåglarna som flög över oss när vi var på besök borta hos grannen. "Titta grabbar, där flyger några gäss", sa jag och kände mig ganska smart som kunde lära dem hur gäss ser ut. Treårige Felix blängde lite på mig för att se om jag skojade, det gjorde jag förstås inte, och så sa han torrt: "Det där är inga gäss, det är tranor" innan han sprang iväg och fortsatte med leken i bäcken.

Väl hemma igen sprang några rådjur över gården och där var det i alla fall ingen tvekan om vad det var. Ganska mysigt att ha djurlivet så nära inpå knuten, åtminstone om man bortser från vad de ställer till med i vår lummiga trädgård där jag har lagt ner hela min själ på att få det att grönska. Eller kanske inte hela min själ men jag har i alla fall planer på vad man skulle kunna göra med gården. Och det kommer att bli bra!