fyraprinsar och en koja

Det var ett hejdundrande 40-årskalas på bygdegården i fredags och det känns aningen jobbigt att ta över stafettpinnen med tanke på att jag är näste man på tur... Det blir ju helt omöjligt att få till en lika fantastisk tillställning som Peter och Pia lyckades med och kanske får man tänka om en aning på den här fronten!?

Erik och Jeanette har bestämt sig för att åka till Jämtland och fira jul, vilket förstås glädjer oss! Har vi riktigt tur så får vi även Olof, Helen och barnen att fira jul i Bringåsen, men om inte så finns det ju fler dagar att träffas på.

Vår resa fick en riktig guldkant när Erik och Jeanette kom på besök  till Sardinien. Vi träffas alldeles för sällan och det var jättekul att de kom och hälsade på några dagar. Vi hann med flera roliga utflykter och Eriks och mitt försök till att ta oss från supermarketen till lägenheten lär gå till historien. Vår officiella version var förstås att vi såg oss omkring i de intressanta omgivningarna, men inofficiellt kanske man kan avslöja att det var ett tappert försök att hitta hem... Det tog en stund, men varken Elias eller Malte misströstade så mycket utan de litade på oss till hundra procent! Nu hoppas jag att de kommer och firar jul med oss, för det är ju så himla trevligt när vi får besök från Tyskland.

Sedan i mars har ofattbara femtio kilo lämnat Olle vilket förstås gör tillvaron betydligt lättare för honom. Det går över förväntan och egentligen märks det ingen större skillnad alls i vardagen. Åtminstone inte åt det negativa hållet, positiva skillnader finns det förstås mängder av!

Så har Sjödin AB återvänt till Sverige efter en välförtjänt utflykt till Italien. Verkställande direktören, den lille mannen med hatt, är inte helt nöjd med hur hans springpojkar (inklusive den enda flickan i företaget) skött sitt uppdrag under resan, men förklarar att han detta till trots gärna återvänder till den skojiga ön.

- Uh!, säger Måns samtidigt som han spanar in ytterligare en klubba i kiosken där större delen av tiden på resan tillbringades.

- En med apelsinsmak den här gången, det gäller ju att uppleva lite nytt också, tillägger vice vd (till höger i bild) som även han gjorde fjorton turer per dag till någon av de kiosker som fanns inom räckhåll.

På bilden saknas en stor del av personalstyrkan. De tillbringade hela dagen på Aqua Fantasy i några häftiga rutschkanor på behörigt avstånd från företagsledningen som kan vara ganska krävande. Bakom kameran står en av dem som faktiskt har trott sig vara vd i företaget men som numera har insett den bistra sanningen.

Nu börjar det nya verksamhetsåret för företaget och för vd och vice vd väntar nya utmaningar på förskolan. Resten av styrkan återvänder till sina vanliga rutiner och faktum är att det ska bli väldigt skönt!

Det tog bra precis ett år sedan jag ställde frågan till mig själv hur länge det skulle dröja innan vi skaffade nåt motordrivet till barnen. Det var efter en tur till Dalarna där vi träffade min kompis Charlotta och hennes familj som de började drömma om en egen fyrhjuling. Isacs "bananfyrhjuling", som Malte kallade den (den är gul), stod väldigt högt i kurs hos samtliga grabbar inklusive Olle. Mammans korta kommentar var att det lär dröja innan vi skaffar en sådan dyr leksak. Men man är ju inte sämre än att man kan ändra sig! Olle gjorde en luring som kollrade bort alla, så även mamman, och det kändes svårt att säga nej när den stod hemma på gården. Det tog ett bra tag innan grabbarna verkligen förstod att det faktiskt var deras manick men glädjen när det äntligen gick upp för dem blev desto större. Även mamman är nöjd, dels för att det är småkul att köra och dels för att färgen är underbar...

Måns ser inte ut att tycka att det är sådär jättekul att dansa vals. Mamman gillar i alla fall att dansa och bara pappan får ordning på sin onda rygg kan det nog förhoppningsvis bli en och annan buggkurs framöver.

Jag hann med mycket under min ganska hastiga Stockholmsvisit, vilket glädjer mig. På mindre än ett dygn hann jag hälsa på Dag och moster Margareta samt kusinerna Petra och Hanna med familjer. Dessutom fick jag se hur Lena, Thomas och barnen har det i Kristianstad. En social utflykt med andra ord, om än i 190!

Här är Felix, snart ett år, och Hampus, snart tre. De har en alldeles egen pool och här gäller det nog att hålla grabbarna Sjödin borta från härligheten, annars lär de också få en massa galna idéer... Felix kastade längtansfulla blickar på Hampus som passade på att ta sommarens premiärdopp när jag var på besök.

Barnen på Bringåsens förskola och skola har planterat ett alldeles speciellt äppelträd. Just det här trädet kommer att bli ett utmärkt klätterträd med stora, goda äpplen som barnen kan mumsa på om magen börjar kurra. Det är ett alldeles speciellt äppelträd.

En alldeles underbar bild från lillebrors bröllopstripp till Italien. De hann med en hel del på resan, bland annat Nice där den här bilden är tagen. Jag har vissa förhoppningar om att vår Sardinienresa kan bjuda på liknande vyer.

Ibland dyker han upp, den gode brodern. Här är Erik och Jeanette på ett bröllop i Italien. Undrar just när vi ska få gå på lillebrors tillställning...

Vi har inte riktigt hunnit med i svängarna på sistone så Elias fick ha sitt barnkalas i mitten av maj trots att födelsedagen firades i slutet av februari. Det visade sig vara en riktig hit att ha kalaset en härligt somrig dag i stället för mitt i vintern och genast fick mamman konceptet klart för sig. Gustav får flytta sitt kalas från oktober och Elias från februari så kan de fira tillsammans mitt i sommaren. Det är ju ändå samma kompisar som kommer och så slipper vi stöka så mycket. Fiffigt, eller hur!

Vi fick besök av Marie och Emanuel för någon helg sedan. Jättekul! Måns gillade sin kompis skarpt, som synes. Elias börjar bli rutinerad med bäbisar vid det här laget och tog gärna hand om Emanuel.

Måns poserar glatt i sin ettårspresent från Maggie och Arne. Det bär mig emot väldeliga att stava fel på det här viset, men rubriken tappar liksom sin poäng annars...

Helt otippat tappade bilen fästet fullständigt i relativt hög hastighet. Efter ett par varv i båda körriktningarna och över hela vägbanan slutade jag mer eller mindre uppochner i diket. Det var de längsta sekunder jag har upplevt och jag var helt säker på att det var mina sista. Nu slutade det hela tack och lov med hälsan i behåll. Bilen däremot är bara skrot och tyvärr visade det sig att den var halvförsäkrad. Men det är bara pengar och det får vi lösa på något vis. Inte för att jag har gått och blivit religiös, men en liten tankeställare fick jag ändå vad gäller mina tvivel på att det finns någon däruppe...

Nejdå, det är inget sånt på gång. Däremot hittade jag ingen bild på mig själv utan mage. Eller egentligen finns det nästan ingen bild alls på mig eftersom jag får stå bakom kameran när det gäller familjens bilder så sannolikheten att det skulle finnas en helt vanlig bild på mig är kanske inte så stor. Nåja. Jag hade en ganska intressant dag i går vad gäller naturens under, vi bor ju på landet och just igår var det en hel del djur att beskåda i närbild. Som den lilla sorken som passade på att sticka ut nosen precis när jag tittade in i sorkhålet för att lite närmare studera hur det kan se ut därinne. Jag blev inte särskilt långvarig i min närstudie av mushuset men frågan är kanske vem som blev räddast, musen eller jag?

Mus eller sork, förresten. Svårt att veta vad som är vad. Som fåglarna som flög över oss när vi var på besök borta hos grannen. "Titta grabbar, där flyger några gäss", sa jag och kände mig ganska smart som kunde lära dem hur gäss ser ut. Treårige Felix blängde lite på mig för att se om jag skojade, det gjorde jag förstås inte, och så sa han torrt: "Det där är inga gäss, det är tranor" innan han sprang iväg och fortsatte med leken i bäcken.

Väl hemma igen sprang några rådjur över gården och där var det i alla fall ingen tvekan om vad det var. Ganska mysigt att ha djurlivet så nära inpå knuten, åtminstone om man bortser från vad de ställer till med i vår lummiga trädgård där jag har lagt ner hela min själ på att få det att grönska. Eller kanske inte hela min själ men jag har i alla fall planer på vad man skulle kunna göra med gården. Och det kommer att bli bra!

Malte är en klurig kille som fäller en del underbara kommentarer. Tyvärr har de en förmåga att flyga vidare innan man har lagt dem på minnet, men här kommer i alla fall några funderingar från Malte som ju är mammas pojke. Han låter inte gärna pappa hjälpa honom, men på sistone har det faktiskt börjat arta sig på den här fronten även om just den här kommentaren är ett bevis på motsatsen. Nåväl, härom dagen, när mamma var och tränade, skulle pappa fixa kvällsfika. "Men det är ingen mening att du försöker imponera på mig och göra mackan nu, för jag tänker ändå inte äta upp den förrän mamma kommer hem", sade Malte.

En annan kul kommentar fällde Malte en lördag när grabbarna hade blivit utan fredagsmys. Mamman var bortrest och det körde ihop sig en aning för pappan på fredagskvällen varpå grabbarna blev utan chips och sånt. Eftersom Gustav och Elias var sura så var Malte också sur och förklarade hela händelseförloppet för mamman när hon kom hem: "Vi fick inget fredagsmys när det var onsdag för pappa sa att det var för tidigt", var treåringens analys av det hela.