fyraprinsar och en koja

Tänk, vilken bra hjälp jag har av mina stora killar när det kniper. En kritisk tidpunkt är när Malte ska sova och jag är ensam hemma med barnen. Då tar storkillarna hand om Måns som olyckligtvis är ovanligt pigg just vid denna tidpunkt. Men som sagt, vad hade jag gjort utan Gustav och Elias?

Jag hittade en dikt på Internet när jag försökte samla ihop resterna av mig efter Gustav och Elias sista fajt. De börjar bli stora och således ganska starka, så det är inte helt enkelt att skilja på dem när det hettar till. Jag tänkte att de skulle må bra av att läsa dessa rader någon gång emellanåt.

En annan insats som jag inte tror att vi kan komma undan så länge till är att förvandla deras gemensamma rum till två så att de kan vara ifred vid behov. Det roliga var att när vi började prata om hur vi kunde bygga väggarna så slutade det med att de ville ha en öppning mellan rummen, trots allt!

Efter mycket möda och lite besvär fick grabbarna midsommarstången på plats. Sedan var det dags att dansa och gissa vilka som var först på plats?

Fotografen hann inte alls med i svängarna när Malte kutade fram och slet tag i sitt diplom från jumpan, men ryggtavlan och några solstrålar(!) fick jag med i alla fall. Trots att vi har slutat på dagis var vi förstås med på den sedvanliga och mysiga sommaravslutningen, han var ju med nästan hela terminen.

Under en tid har vi haft förmånen att få beskåda en hackspettsmamma och hennes unge på nära håll. Nu har ungen blivit ganska stor och sitter för det mesta och tittar ut från sitt bo.

Det finns vissa likheter mellan hackspettsungar och söner, en likhet är att det låter om dem hela tiden. Men det finns också vissa skillnader, hackspettsungen sitter ju stilla i sitt bo. En annan skillnad gäller matlusten. Jag hoppas att mamma hackspett har vett nog att glädjas över det faktum att ungen än så länge inte har ratat något av det som bjuds...

Här är alla mina små spelare! Att  Gustav och Elias är med i samma lag är kanske inte den allra bästa lösningen, det blir lite bråkigt emellanåt. Men till nästa säsong kan jag dela dem i två grupper så då torde problemet vara mindre. I och för sig uppstår genast ett annat problem, nämligen att jag helt plötsligt får två grupper att träna i stället för en... 

Maja är den enda tjejen bland kusinerna på mammas sida och naturligtvis var det hon som fick den stora äran att hälla i Måns dopvatten. Prästen, farbror Mikael, sade i en liten bisats att vattnet skulle hällas i sakta och Maja gjorde, som vanligt, precis som hon skulle. Vattnet rann långsamt ur kannan och ner i dopskålen och vi fick verkligen höra till dess porlande ljud. Så härligt denna heta sommardag!

Vi har den stora förmånen att ha ett litet sommarställe att åka till när andan faller på! Farmor och Farfar har en röd liten stuga vid Storsjöns strand och det är oerhört rogivande att åka dit någon gång emellanåt. Det är förstås kanske inte riktigt lika rogivande för dem som får besök av fyrabarnsfamiljen, men vi gör vårt allra bästa...

Barnen kan ägna timmar åt att kasta sten i vattnet och vi njuter av den härliga omgivningen som ramar in stugan. Att vi dessutom fick döpa Måns på denna underbara plats var ett rent lyckokast! Vi är SÅ tacksamma!

Den här bilden är härlig! Fotografen är Morfar och det är precis som om man vrider klockan 35 år tillbaka i tiden och det är mamma Åsa som har blivit förevigad. En typisk morfarbild, med andra ord!

Bringåsens skola har en smarrig tradition med tårtkalas på skolavslutningen. Varje barn tar med sig sin favorittårta och sedan är det bara att välja och vraka. Vår granne Carina lämnar inget åt slumpen utan tar en tallrik i varje hand!

Efter den sedvanliga stunden i kyrkan med underbar körsång av 1-3:an och 4-5:an blev det bråttom ut till sommarlovet. Fast själva sommaren var på villovägar just idag då regnet öste ner och det nästan låg snö i luften. Gustav hann dock knappt in i bilen förrän han insåg att det också finns en baksida med att ha sommarlov:

- Jag kommer sakna skolan på måndagar och onsdagar för då har vi så roliga ämnen!

Vad månde bliva... Hursomhelst är de himla gulliga tillsammans, de här två!

Sist det begav sig tog pappa Olle med sig två av våra prinsar till frisören. Nu var det dags igen och den här gången hade han med sig tre. Nästa gång vi lyxar till med klippning på salong lär det vara fyra små som ska klippas...

Finns det något så underbart som små fötter? De är kanske inte lika intressanta i större storlek, men bäbistassar är bland det mysigaste jag vet.

Det var en liten chansning att döpa ute, men den gick hem! Vi fick en underbar dag i Alice och Herberts stuga vid Storsjön och vi vill tacka alla för att ni kom och delade detta med oss.