fyraprinsar och en koja

Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag
och något oväntat sker.
Världen förändrar sig varje dag,
men ibland blir den aldrig densamma mer.

De här orden säger egentligen allt jag vill säga. Hur kan en liten femårings liv släckas så plötsligt och oväntat? Vad är meningen med det? Jag känner mig verkligen tveksam till att det finns någon däruppe, för tillfället! Mina tankar är med familjen hela tiden och om jag ändå kunde göra något. Putsa fönster, laga mat, erbjuda något för storebror. Vad som helst. Men jag finns här, om det behövs. Det vet ni. Kram!